kan någon ge mej en träbit att klyva.
desto mer jag tänker på föregående inlägg, detso mer "goddag yxskaft" känner jag mej. för att plåga mej själv lite mer så får ni här en bild på min lantliga idyll att suga på:
(granne: röda huset bakom det gula)
det är alltså de inneboende i den röda stugan med vita knutar jag i ett års tid lyckats missa. hur undrar jag- då vi bor in the middle of ingenstans- går ju inte precis "blanda ihop" dom med ALLA våra andra grannar. eller kan det vara så att mina grannar är så fruktansvärt träd-liknande, så jag helt enkelt trott dom ingått i den omgivande miljön?
tåls att tänkas på.
tjugonionde/fjärde tvåtusenåtta.
efter att ha jobbat på fritiset G i snart åtta dagar, och där tagit hand om (bland många andra) barnet N- och (som då följer) hälsat på och småpratat med tillhörande pappa till barnet N vid hämtning av barn- så kom jag idag (som sagt, efter åtta dagar) på att- dom är ju min grannar. cheise!
jag bor ute på "landet" med ENDAST ett hus som delar tomtgräns med vårt hus, närmaste grannar ca 400 meter bort (icke synliga från oss p.g.a skog).
våra intillboende människor är tillråga på allt en aktiv trebarnsfamilj som ofta spenderar tid på trädgården, men jag har tydligen helt missat att lägga märket till hur både äldsta dottern och fadern ser ut.
jag kan ju till mitt försvar säga att dom är "nya" grannar, och deras inflyttning skedde då jag för tillfället bodde i vårt brittiska grannland (nästan grannland iallafall- vill ju spinna lite på dagens grann-tema) och då kändes det lite....konstigt.. att komma ett år efter deras inflyttning och- "VÄLKOMNA hit till vårt enkla grannskap, behöver ni socker- tveka inte att fråga" så det blev lixom aldrig av. mamman har jag dock samspråkat med, lite trevlig vill man ju försöka vara, men jag har alltså inte haft mer kontakt med mannen i familjen än dom snabba "tjena"-hälsningarna när våra bilar möts, och dom vanliga "hejsan" man slänger ur sej påväg till och från brevlådan (vi måste vid dom, ganska många, tillfällena varit på vääääldigt långt avstånd ifrån varandra.
menmen, nu vet jag hur mina närboende ser ut iallafall, vilket ju är ett plus, eftersom vi också på något vänster är lite släkt med varandra, pappan (kan inte hans namn) är min pappas-pappas-brors-sons-son...eller nått. (min farfar hade elva syskon- alla 2673 kusinerna som är resultatet av det är väl inte jätte-tajta)
-vart är världen påväg?
burned!
kom ut i köket nyss där mamma och bror stod
jag- nynnandes på "caarrie, caaaarrie (dun dun dun) things they change, my friend..ååÅ, caaaarie"....medans jag ställer in disk i diskmaskinen.
bror K började då stämma in i min skönsång
efter att ha sjungit ett tag börjar k sjunga andra ord än den verkliga texten, jag säger då till honom att vara tyst, han sabbar ju min groovey sång. han lyssnar inte på mej (kommer inte som en stor överraskning) utan sjunger vidare.
-TYST! säger jag och fortsätter, -mamma vill höra mej sjunga!
(mor grumpfar lite smått irriterat, ganska van vid våra syskongnabb)
(jag) - mamma tycker jag sjunger underbart, var tyst så hon hör mej. det är därför hon älskar mej mer- just för att jag sjunger den här låten så bra.
(k, lite smått orolig)- mamma, gör du det?
tystnad
(jag)- Åååå, denna talande tystnad (brer på lite extra)
(k- igen) - mamma gör du det, älskar henne mer?
(mor)- neej.
k ler nöjt- jag kan iallafall hela "we will rock u" utantill!
högt sjungandes och väldigt nöjd trippar han därifrån.
och så blev jag BURNED!
jag- nynnandes på "caarrie, caaaarrie (dun dun dun) things they change, my friend..ååÅ, caaaarie"....medans jag ställer in disk i diskmaskinen.
bror K började då stämma in i min skönsång
efter att ha sjungit ett tag börjar k sjunga andra ord än den verkliga texten, jag säger då till honom att vara tyst, han sabbar ju min groovey sång. han lyssnar inte på mej (kommer inte som en stor överraskning) utan sjunger vidare.
-TYST! säger jag och fortsätter, -mamma vill höra mej sjunga!
(mor grumpfar lite smått irriterat, ganska van vid våra syskongnabb)
(jag) - mamma tycker jag sjunger underbart, var tyst så hon hör mej. det är därför hon älskar mej mer- just för att jag sjunger den här låten så bra.
(k, lite smått orolig)- mamma, gör du det?
tystnad
(jag)- Åååå, denna talande tystnad (brer på lite extra)
(k- igen) - mamma gör du det, älskar henne mer?
(mor)- neej.
k ler nöjt- jag kan iallafall hela "we will rock u" utantill!
högt sjungandes och väldigt nöjd trippar han därifrån.
och så blev jag BURNED!
carrie
gud vad underskattat det är att köra slut på sej själv. det är så skönt! svetten sprutar och blodet pumpar.
-vi går ut stenhårt och sen ökar vi, är ni med på det?
-JAAAAA!
när jag sen satt där på avslappningen/strechingen med kroppen i en såndär lite ond och obekväm ställning men samtidigt så förbaskat skön, så spelades Carrie med Europe upp- sådär så hela kroppen omsluts av musiken. genom fönstren som var halvt täckta av markiserna såg jag den röda solen över vimmerby- och just då, där, blev jag kär. i vad eller vem vet jag inte- spelar ingen roll. men den känslan.
jag tror just att den låten är den bästa love-låten, ikväll iallafall.
plus att jag var så för*annat snygg just idag. det var så där så att när jag drog handen genom hårsvallet så gick allt i slowmotion (a' la Wella). Aah.......
nu ska jag(precis som igår och dagen innan) sätta mej till ro och fortsätta min sträckläsning av världens underbaraste blogg, som jag upptäckte i förrgår.
(har böcker mist sin roll- har bloggar tagit över? ingen risk för det- enligt mej, bara en liten tanke från min sida.)
-vi går ut stenhårt och sen ökar vi, är ni med på det?
-JAAAAA!
när jag sen satt där på avslappningen/strechingen med kroppen i en såndär lite ond och obekväm ställning men samtidigt så förbaskat skön, så spelades Carrie med Europe upp- sådär så hela kroppen omsluts av musiken. genom fönstren som var halvt täckta av markiserna såg jag den röda solen över vimmerby- och just då, där, blev jag kär. i vad eller vem vet jag inte- spelar ingen roll. men den känslan.
jag tror just att den låten är den bästa love-låten, ikväll iallafall.
plus att jag var så för*annat snygg just idag. det var så där så att när jag drog handen genom hårsvallet så gick allt i slowmotion (a' la Wella). Aah.......
nu ska jag(precis som igår och dagen innan) sätta mej till ro och fortsätta min sträckläsning av världens underbaraste blogg, som jag upptäckte i förrgår.
(har böcker mist sin roll- har bloggar tagit över? ingen risk för det- enligt mej, bara en liten tanke från min sida.)
min hägg
ibland imponerar jag på mej själv. lagade en såndär underbart god söndagsmiddag till oss ikväll. en sån middag med vitlöksbröd till, fast man kan inte äta brödet med risk för att inte orka en tredje portion. så gott var det.
annat är väl att häggen slog ut idag- poff- bara. luften är lite fuktig och varm, fåglarna sjunger, det är fint det.
hoja
en motorcykel svänger in på min parkering med två läderklädda människor på.
tre tankar hinner utspelar sej i mitt huvud:
- ojojoj tänker jag, har mamma äntligen tagit tag i min önskan om att få ta motorcykelkörkort och skickat efter två(varför två kanske, men- äsch, då lär jag mej dubbelt så snabbt) körskolelärare som ska ge mej en intensivkurs i motorcykelkörning.
- wow- två überhotta killar kommer för att ta med mej på en motorcykel-jorden-runt-resa. jag har tydligen varit med i vinn-en-resa-med-två-überhotta-killar-jorden-runt-lotteriet, och utan att ens veta om att jag var med vunnit! yey!
- dom har åkt fel.
men (inte men som i: "suck" utan som i "ja, vilken trevlig överraskning") det visar sej ju vara min kusin med tjej som är ute på roadtrip och delar ut inbjudningar till deras 50års-kalas (25och25). med ursäkten att frimärken ju kostar så mycket och att man inte kan lita på posten.
yeah right! jag vet nog allt, jag är smartare än vad somliga tror, jag fattar nog att dom åkte alla dom massa milen bara för att det är så underbart härligt med friheten av att hoja. tror jag......vad vet jag.....har aldrig åkt hoj, kommer nog aldrig få heller....suck ,pust och stön.
vad är väl en bal på slottet?
the British Monarchy
kollade lite på vad som hände denna tiden förra året, och gissa vad, jag satt i en park och picknickade.
-my favorite thing to do!!
sushi i st:james park, med vy över buckingham, hade inte varit helt fel. men istället- denna gråmuliga dag- så passar jag på att storstäda hela huset medan resten av hemma-folket är borta på fotboll.
as time goes by
dagen har hittills spenderats i glada vänners lag med spel- bluff! jag var ganska så bra på det här med att bluffa. annars brukar mitt pokerfejs avslöja mej ganska snabbt, men just detta tärnings-spel passade mej like a glove! jag blev den överlägsna vinnaren. det blev också bullar och saft i solen.
resten av dagen ska jag bosätta mej på altanen, nu lite grillning- med mej som kock.
nu upptäckte jag att min väggklocka stannat på tjugo i tio. jag får väl ta tag i det först och ställa saken tillrätta. eftersom jag är en människa som hela tiden måste ha koll på tiden. förutom på sommarlovet- som jag nu inte längre har något. den tiden är förbi. men två veckors välbehövlig semester får jag i sommar. TVÅ VECKOR! vad hände med två månader?
if you want it, you already got it
det stämmer, ta mej tusan!
det svåra är ju att att komma fram till vad man vill, när man väl vet det så är det ju bara att kämpa till det blir så.
om det nu skulle kännas som otroligt att det ska hända så är det ju bara kämpa lite till, det omöjliga tar bara lite längre tid.
jag tror hela mitt liv stämmer in bra på detta. allt jag hittills velat- har sen blivit så.
det är ju snarare så att det jag inte vet att jag vill, inte blivit så--och det är ju väldigt logiskt. det går ju inte kämpa för något man inte vet man vill.
så- kämpa på!
vatten upp till knäna
läste nyss att det ska bli varmaste sommaren på 150 år i sverige i år!
det väljer jag att tro på.
Amen.
blå toppluva har han...
nu är det ett litet barn som springer omkring på altanen utanför mitt fönster. min lillebror är 15, det är inte han, det ser jag, den här är mindre, en halvmeter ca, vem är det då?
jag hoppas det är ett grann-barn som bara utforskar grannarnas lya lite, bara för att kolla att vi är OK och så......man vet ju aldrig, vi skulle ju kunna odla cannabis här, eller ha en stor leksaksgömma som han vill hitta.
ska nog gå och kolla efter...
©thereselang
promenad
att ha en egen blogg är ju det ultimata för en människa som älskar att ta kort som blir lite halvtaskiga. detta betyder ju att det finns människor som tittar på dom. jag kan ju iallafall med all säkerhet lägga ut bilder här med vetskapen om att- om än inga andra- mina närmaste vänner kollar. om inte för annat- för att sen kunna svara Ja på frågan "såg du bilderna jag la ut på bloggen?" skitbra.
jag älskar att fota, tar nästan alltid med mej kamera vart jag än går. endel blir lite irriterade när jag kör upp en kamera i fejset, men det är ju bara för jag letar efter DEN bilden....och på vägen dit blir det endel guldkorn. hur som haver..idag tog jag med mej kameran på promenaden. det blev en liten bildserie jag väljer att kalla "promenad i solnedgång", en liten serie på ca 60 kort. mamma kallar mej galen, jag kallar mej....skapande...
iallafall så gick jag där med kameran i min hand, halva rundan avklarad och en massa kort klickade. då kom jag helt plötsligt att tänka på om jag skulle bli bortrövad/kidnappad/mördad av någon mystisk person/personer i en svart/rostgul-bil. isåfall skulle det ju vara jättebra att jag hade tagit en massa kort på min färd, visat vart jag stannat, suttit ner, hukat mej- för att ta en bild, troligtvis lite klockslag också med tanken på hur högt solen stod. men då kom jag på att- herregud! tänk om jag får med mej kameran i bilen. därför hakade jag av säkerhetsbandet från armen och bar kameran väldigt löst i handen- så att om (gud förbjude) jag blev tagen så skulle kameran glida lätt ur min hand.
exakt vad FBI/CIA/KGB(?)/scotland yard/polisen skulle gjort med informationen dom fick från min kamera vet jag inte, då min familj ju visste att jag var ute o gick, så det skulle ju inte vara big news precis.
men men.. dessa tankebanor stördes av att jag hittade en påkörd groda på marken- dess innandöme hade åkt ut genom dess mun, och då tänkte jag- hann han känna att hans inälvor åkte genom munnen innan han dog, eller kom döden samtidigt som bildäcket?
när jag sen närmade mej hemma så såg jag en avlång stor barkbit ligga mitt på vägen, mitt hjärta stannade, jag började svettas och jag flämtade till, allt detta på 0.6 sec- jag tyckte det var en liten krokodil. jag vet inte vad som var värst, att jag trodde en minikrokodil satt på grusvägen hos mej i perstorp-sverige, eller att jag efter att ha upptäckt att det var just en barkbit- och inte en krokodil som låg där- gick och pratade högt för mej själv och förklarade för mej att- "vad fa*n trodde du? att det finns krokodiler i sverige? det gör det inte!"
man kan undra vad min hjärna gjort idag, det kan fasen mej inte vara mycket, eftersom att den valde att lägga all sin energi och vara så överproduktiv under dom 50 min det tog att gå.
nu har dom kommit.
korna.
min lediga tid idag spenderades på altanen- i solen, med solglasögon, tidningar och kossornas betande ljud i bakgrunden.
sol på min altan
inför jobbet idag har jag inte alls samma inställning som jag annars försöker få- den där intresserade-livsupptäckar-självutvecklings-inställningen. efter helgens vår-väder är jag van vid att spendera varje sekund utomhus, för så har helgen varit. har det inte funnits något som kan bli gjort ute- så har jag kommit på något.
för jag är en sån- en positiv vårare med drömmar om sommaren.
jag har märkt att människor är indelade i två grupper- den ena är den ovan, och den andra är den mer reserverade, som utgår ifrån att vintern kommer med ett bakslag igen och att det är alldeles för tidigt att fira värmen med en glass- eller tre, i solen. enligt dessa måste man fortfarande bära dunjacka och vänta med glasspremiären tills- absolut tidigast- 1:a juni.
men inte jag- jag tar ut segern i förskott-- våren (med sommaren om hörnet) är här!
innan jobb blir det iallafall en fin promenad i solen hem till J, där det bjuds på fika. och välbehövliga samtal.
-
jag städar---så då sitter jag väl inte här då....
håller på att städa mitt rum, hade tillochmed fått upp rätt bra fart- meeen hittade såklart datort under lite saker. och nu kommer jag inte härifrån...
lista:
- har beställt resa till haiti
- ska träffa alla mina vänner om bara en kvart för lite kvalitetstid i solen
- har sett kungen glida förbi i sitt ekipage
- har nästan gjort allt på min att-göra-lista
- ska hoppa i shorts och linne nu- passar bättre dagens väder än dom långbyxor jag nu har på benen
nej....där ljög jag.
men satan vad jag önskar att allt på listan stämde.
fast lite sanning var det, häromdagen ringde tillexempel min väldigt goda vän stina och berättade att hon nyss sett just kungen åka förbi henne i gamla stan.
här kommer istället en lite mer sanningsenlig lista:
- vi har varit i stan och glassat
- ska städa (färdigt) mitt rum
- ska baka rabarberpaj, nu skiter jag i att dom inte växt klart (eller snarare knappt börjat växa..)
- har premiärfikat på altanen
- ska grilla ikväll
- ska rensa ur garderoben,som innehåller alldeles för många "dom här kan jag använda när jag rensar landet, eller målar om huset"-kläder.
inte lika glammig- men det får duga.
inte bättre, men fortsätter ändå.
satt och diskuterade helgens planer med en arbetskamrat idag:
therese frågade: vad ska du göra i helgen då?
-oj du! jag har underbara planer för helgen! .........jag ska gå ner på stan, direkt när jag slutat, och köpa choklad! en vit, och en mörk, kanske med nötter i. sen ska jag äta dom. och om det blir fint väder imorgon så har jag bestämt mej för att sitta på balkongen, svepa en filt om mej- för jag är lite frusen, och så ska jag äta choklad.
jag tyckte det lät som en dröm-helg.
så direkt när jag slutat begav jag mej till stan där jag köpte choklad,
och en ny sorts brie-ost som jag inte provat.
-helg-
-
tog en aftonpromenad med mor i den nytvättade rena luften (nytvättad för att det nyss regnat). och fåglarna var sådär jättegulliga och sjöng bara för mej. vattnet nere i borstingen var svart och blankt. såg en orange katt på en trappa som försökte gömma sej bakom en porslinsgroda, 1/4 av kattens storlek.
det var fint.
fa*n vilken j*vla dag. eller snarare efter kl. halv fem. sen-----
hur kan det finnas så mycket som är så fel, när det samtidigt finns så himla mycket som är så bra?
jag vill hjälpa er, skulle så gärna- om jag kunde, vill säga... men jag kan väl inte det.
två samtal, och det kommer så mycket kärlek, värme och vänskap.
och ändå är det en så sorglig dag- hur?
ett inlägg jag egentligen kunde ha skrivit imorgon, varför lägga tid på det idag?
satt just och skulle kolla igenom alla utbildningar i sverige, för att hitta en som passar mitt intellekt, som jag senare skulle kunna ansöka till (självklart bara som en reservplan, utifallatt alla mina andra planer skiter sej, vilket dom inte kommer göra.) hur som haver......när jag såg att sista datum var uppskjutet till den 18:onde, istället för idag, den 15:onde, så klickade jag snabbt ner sidan och bestämde mej för att en annan dag är en bättre dag för att göra detta.
VARFÖR gör jag ALLTID så? skjuter på allt till sista sekund?
det kvittar vad det är, går det att skjuta upp, så gör jag det.
har jag en timmas ledig tid innan jag ska iväg på nått så kan du vara säker på att jag ändå inte börjar förren en kvart innan.
har jag något som ska lämnas in så börjar jag inte med det förren senast möjligt, det kommer alltid in, och blir oftast ganska bra, men stress-ångesten mot slutet av tiden är inte att leka med. (detta beskriver väl i stort sett hela min skolgång, förutom någon period i åttan, då jag "tog tag i mitt liv" .)
samma sak med att befinna sej på en plats på utsatt tid, jag ger mej inte av med en god tidsmarginal. något av det värsta jag vet är att komma försent (i lite viktigare sammanhang), men ändå utsätter jag mej alltid för stressen och hysterin av att kanske bli sen (pga att jag gett mej av försent.)
får jag en kick av detta, eller varför gör jag annars så?
fast tydligen trivs jag ju med det.
being young--sooo last week.
en liten fundering bara; hur gammal ser jag EGENTLIGEN ut att vara?
VS 
ex 1: therese går på en gata i södra Ldn, blir stannad av en tjej i 27-års åldern som delar ut flyers och ställer frågor. efter en stunds gaggande så kläcker människan ur sej: och detta passar ju dej som är under 17. VA!?! UNDER 17! jag blir förnärmad och går. (detta hände visserligen förra året, men hallå, då var jag iaf 20.
ex 2: P och therese är ute på promenad och möter en mamma med barnvagn och ett barn i 6-års åldern. barnet utbrister; TITTA! där går två mammor! (visst, det är helt möjligt, och är inte heller helt ovanligt att vara mamma i vår ålder, men det har väl inte en 6-åring så stor koll på?
ex 3; therese är med och observerar lekande barn på jobbet, (lek: mamma pappa barn). när E plötsligt säger: men therese då? hon kan ju va farmor, hon är ju gammal!
knepigt detta. ser jag alltså ut som en spoling som nyss kommit ur målbrottet och kämpar i tredje världskriget med finnarna, eller skulle jag lika gärna kunna gå omkring med en rullator utan att verka märklig?
hmm....
VS burn in hell!
det är något mystiskt med min badrumsspegel. eller snarare magiskt. när jag står framför den och speglar mej så är jag så jäkla snygg!
den tar tex bort mörka ringar under ögonen, min hy ser ut som om jag föddes igår och den tar bort MINST 10 kilo. tillochmed mitt hår ser perfekt ut!
jag tror jag ska göra som man gjorde med Luthers teser- bränna alla speglar! (förutom den underbara mirakelspegeln) så...BURN BURN BURN!
om det går att bränna speglar alltså? annars får jag väl hoppa o studsa på dom tills dom krackelerar.
Mr Gump.
inget jobb idag. känns ju jättebra, jag har lurat mej själv hela dagen att det är lördag, som i ledig lördag. så imorgon kommer jag tro att det är söndag- som ju är en lite mindre trevlig dag, inte ångestladdad och jättejobbig, meen endå, ett litet störelsemoment. MEN SÅ ÄR DET JU INTE! det är ju bara lördag imorgon! HAHA! tji fick jag!
liten fika med tillhörande shopping med L idag. trevlans värre.
nu ska det bli filmmys- allas vår älskade forrest- med lillabror.
happy thoughts- BACK!
resan till lund är nu bokad!!!
om absolut ingen tid alls (i jämförelse med hur länge universum funnits, eller, jag behöver ju inte ens ta i så mycket, räcker ju med att jämföra tiden från att jesus föddes, tills nu) kommer jag få se alla (eller, de flesta iallafall) av mina Ldn-brudar.
detta uppskattas, eftersom det har varit en very long time, och absolutely no see på flera månder nu.
hihi!
v-vik
skulle skriva ett gulligt inlägg om underbara mammas och min spontandag till västervik.
meen,alla glada tankar dog. vad gör man då? inte så lätt att hitta igen sådär lite snabbt.
bilderna får tala för sej själva, det kanske går att tyda- genom gråmulenheten- att dagen var hyfsat bra, väldigt bra.
fram tills nu, det vetetusan vad som tog bort dom. f*n. KOM TILLBAKA, HAPPY THOUGHTS!
love
jag älskar detta web-samhälle!
man kan ju knapp tro att det är sant- när ens största barndoms-IDOL accepterar en på facebook. ett litet klick away, och så har man plötsligt en samhörighet med den människa som förr verkade så långt bort.
visst, han skulle troligtvis inte ha tid att svara på ett litet mail från mej, han skulle TROLIGEN inte heller känna igen mej om vi möttes på stan. MEN- han har, om så bara för en liten microsecund av sitt liv, lagt märket till mej och klickat ja på min vännerförfrågan. det är stort.
screwed up
hur faan kan man misslyckas med scones!
det är en fråga jag ställer mej just nu.
jag kommer ju inte passa som hemmafru iaf. jag som alltid trott jag är så huslig och ansett att min tumme sitter precis där den ska vara, och inte mitt i handen. men IKKE!
skit.
there gonna clean up your looks, with all there lies in their books.......(and coffe..)
dagen samtalsämne på jobbet: to drink, or not to drink, kaffe?
jag har nämligen så smått börjat sörpla i mej denna svarta sörja. kände att trycket var så stort från arbetslivet, och jag är ju trots allt vuxen nu, har varit i snart en vecka.
men från att ha varit- VA! hur överlever du utan! till- kaffe är inte bra för dej, håll dej undan om du kan, är steget ganska stort. människor blir visst aldrig nöjda.
jag fick höra på en tjugo-minuters genomgång av vad kaffe har för bieffekter, och hur mycket längre man lever om man istället dricker grönt te och äter vitaminer. så nu står jag här, med ett ben på varje sida. vill jag verka vuxen inför andra, men då också dö ung- eller vill jag fortsätta med -nej tack, saft blir bra?
svårt. saft ÄR ju godare än kaffe, och det skulle ju vara jättekul att se hur det känns att fylla 87.
men.....äsch! what the heck, vuxenpoäng väger över!
just nu letar jag efter lite kreativitet, innovativa tankar och en hjärna som fattar detta med datorer och design.
måste ta på mej ett par sockar- JAG KAN INTE SKAPA MED KALLA FÖTTER!Sixten
en katt sover 16 timmar/dygn.
resten av det dygnet sitter min katt på sin stubbe i skogen (numera gärde- därav stubben.)
kanske inte riktigt all den tiden, men många av dom resterande timmarna på dygnet iallafall.
undra vad han sitter o tänker på.
tänk om man kunde göra så, spendera lite tid sittandes på ett dött träd, och bara observera allt runtomkring. jag har ju tillexempel an massa saker jag vill tänka på och tillslut reda ut, eller komma på ett svar på. jag kanske går och joinar honom en vacker dag, eller en regnig. det skulle vara rätt så mysigt.
han kommer ju inte dö av stress iallafall- min lilla filosof.
magnoliavår
på vägen hem från jobbet, precis innan avfarten ner till huset, började radion spela en bra låt. solen SKEN. jag var nöjd efter en dag fylld med många bra diskussioner. jag har en bra kväll att se fram emot. det fanns bensin i tanken-- så jag körde förbi.
tog en liten extra-runda. hög volym, sol, glädje och fin utsikt. kändes precis som en sommar-dag. förutom vinterjackan.
break the ice.
alfaphet
detta blogg-fenomen alltså.
om någon man följt länge abrupt slutar---så blir det sådan begravningsstämning.
en duktig bloggare som slutade skriva, och sedan läste sina egna kommentarer, sa att det kändes som " att gå på sin egen begravning" när han läste allas farväl till honom. varför är det så? man finns ju fortfarande, mystiskt.
idag är det ytterligare kalas inskrivet på schemat. nu är det kusin R som fyller 20 stolta år. men vad ger man till en kille, 20 år, som gillar musik----varsågod, här är en gitarr? eller- varsågod, jag har fixat en egen buss till ditt band, nu kan ni turnera? eller, varsågod här har du lite pengar- köp nått kul? ja, den blir det.
först hem till J för lite umgänge med henne o M. ska försöka övertala dom till att spela sällskapspel. aldrig någon som vill spela med mej. bara ungarna på dagis, och dom kör ALDRIG enligt reglerna, kommer alltid på alternativa sätt att vinna på, och går ALLTID i mitten av spelet, pga att ngt viktigare dyker upp. jag vill spela ett spel ENLIGT regelboken, vill slutföra spelet på rätt sätt, och jag vill VINNA!
spel och umgängeshelg i Hammersmith, London, förra året.
smörgåstårta
godmorgon, godmorgon!
underbart med kalas, det blir så mycket goda saker över, som man sedan kan äta till frukost dagarna efter. jag som annars är nyttigheten själv tycker att man vid sådana här tider (runt sin födelsedag) får äta hur man vill. det tycker jag också att man får vid jul- på påsken- när någon annan fyller år- vid festliga tidpunkter som tex skolavslutningar-studenter- när man är deppig- konfirmationer- barndop- när man är glad- midsommar- när man klarat av något, som tenta tex- när vädret är underbart- på partyn- när man.......................
mors och mitt födelsedagskalas-
statistik
therese...
.....gillar INTE: trappor. och då menar jag inte, som många kanske tror, att gå upp för dom. utan det jag avskyr, hatar, och ibland är rädd för, är att gå NER för dom.
man sätter ena foten framför sej, ut i tomma intet, och vet inte om foten kommer slinta, glida av eller--om man har tur--bara ställa sej på nästa steg.
allra värst är trappor i äldre hus, som med sina smala steg snirklar sej upp till ett litet loft/ vindsvåning. jag börjar alltid tveka i mitten av steget och måste genast dubbelkolla att det verkligen kommer en räddning i form av ännu en platå under mina fötter.
detta är inget jag lidit av hela livet, utan började för ca ett år sedan pga ett fatalt misstag. jag bodde då i ett rum med planlösning, och därav två trappsteg i mitten av rummet. mitt i natten går jag upp, men tänker att lampa är överflödigt. detta resulterar i att jag faller HANDLÖST fram-- och ner för trappan (som visserligen bara består av två steg, och som dessutom är täckt av heltäckningsmatta).
....gillar: rabarber. (det var detta jag egentligen ville komma till, men tänkte att: motpoler är alltid bra). dessa underbara pinna, sprungna ur marken. OCH idag när jag var ute i trädgården ser jag att dom nu har satt igång. WONDERBART!!
kuriosa: Totalt skadar sig ungefär 3 000 barn och ungdomar varje år i trappor ...
see what I mean?
BBQ
denna underbara ritual, som så många svenskar (och säkert andra nationaliteter) dyrkar. det är tamejtusan högtidligt när den plockas fram från sitt vinter-ide, fylls med kol, tänds på, och tillslut levererar dessa underbart doftande aromer.
nej, har spillt nog med tid vid datorn, ska ut och grilla vidare!!
amen.
20+1
05.15- sång och tårta. det är förklaringen till varför jag sitter här kl 07.46, när jag börjar jobba kl nio.
jag har inte märkt någon skillnad från igår än. det kanske är för tidigt på morgonen för det. jag är ju en sån människa som tar 4 timmar på mej att vakna till.
får se om det känns något annorlunda under dagen som kommer.
viking line--here I come!!
har spenderat kvällen hos pettersson. där pågick nedräkningen av mitt snart avslutade liv som 20-åring. funderar lite på hur det känns. kanske är det sorgligt att ännu ett år nått sitt slut, alla saker jag hade på min saker-att-göra-innan-min-21-års-dag är fortfarande ogjorda, eller så känns det kul att bli ett år äldre- och på så sätt klokare. kanske borde jag börja oroa mej för att jag närmar mej dom 30, eller....dom 40. fast....det är ju år jag ser fram emot...ska jag istället tänka på allt kul jag nu får göra som 21-åring? jag är nu tex viking line-myndig.
sista tanken var nog att-- hellskotta! min ungdom tar här slut! fast det påståendet dödade mamma ganska snart genom att säga: den var väl slut för länge sen?. så då behöver jag ju inte deppa över det iaf. ett problem mindre.
på vägen hem mötte jag några av mina kära arbetskamrater som glatt sjöng-- happy birthday to you, TOMORROW! happy birthday to you, TOMORROW!! happy birthday to you, THERESE! happy birthday to you!!!
jag får väl helt enkelt se på morgondagen som vilken dag som, bara att focus ligger lite mer på mej, plus alla dom gratisgåvor som troligen kommer flöda.
tänk om jag tillexempel fick en sån här, som stod till mitt förfogande hela dagen.
glada dagar
inte världens mest upplyftande dag, eftersom det idag är officiella städ-dagen, men också bak- dag. så lite kul, lite som är mindre kul. men jag känner att jag vaknat på HELT rätt sida, så allt kommer gå min väg idag, det vet jag.
vädret lämnar dock annat att önska, tur då att jag har dom föregående glada dagarna att se tillbaka på, som har spenderats i solskenet, med mini-bullkalas (för mej), shopping, läsning på F's soliga balkong och vårens första GB.
för övrigt kan väl nämnas att jag måste vara världens bästa vän/arbetstagare. vem har nämligen fixat ett väldigt bra sommarjobb, till en väldigt bra vän, på en väldigt bra arbetsplats--om inte jag.
så nu ligger jag nog väldigt högt på gilla-listan hos både personalen på H och hos J. då H hade svårt att hitta intresserade på grund av knäppa arbetstider, och jag redan var upptagen. men---FIXAT.
