kan någon ge mej en träbit att klyva.

desto mer jag tänker på föregående inlägg, detso mer "goddag yxskaft" känner jag mej. för att plåga mej själv lite mer så får ni här en bild på min lantliga idyll att suga på:


image106
(granne: röda huset bakom det gula)

det är alltså de inneboende i den röda stugan med vita knutar jag i ett års tid lyckats missa. hur undrar jag- då vi bor in the middle of ingenstans- går ju inte precis "blanda ihop" dom med ALLA våra andra grannar. eller kan det vara så att mina grannar är så fruktansvärt träd-liknande, så jag helt enkelt trott dom ingått i den omgivande miljön?
tåls att tänkas på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0