tillbaks i skolbänken




                  
väldigt givande lördag det här. 
hela dagen har spenderats i J's goda sällskap, tragglandes med hennes tenta. när man kört fast kallas expertis in- i detta fallet...moi!
tentan, som jag tolkade den, handlade om religion- riters betydelse, och samhällets roll för religionen, och vice versa. så det blev många diskussioner, ibland väldigt motstridiga om vad som var betydelsefullt och inte, vad en text betydde/inte betydde och annat. 
endast små raster innehållande mat och godis hanns med. 
jäklar, vad bildad jag känner mej efter en sån här dag.



jag trivs med sånthär- att få beta av saker. känns väldigt bra när man får lägga saker till gjort-högen. 

njae...

är slut, både i kropp och knopp.
efter att avslutat ett 10-timmars arbetspass hurtar jag raskt iväg till dansträningen.
några kombinationer, plieer och isolations senare sitter jag här och är mentalt död. 

batterierna är nu urladdade. bara att ladda igen.

så trevligt det är med människor som är öppna, framåt som vill möta och som visar intresse.
och så Otrevligt det är med människor som är precis tvärt om.

jag vågar vara så "ärlig"  att säga att jag anser mej själv tillhöra den första gruppen. feel free to disagree. 
men jag försöker iallafall.



om ingenting

var som alla andra torsdagar på träningshuset, pass step/styrka.  och jag vet inte vad det var. men det var så...bra. 
kanske inte stämningen, umgänget eller musiken. detta var väl som det brukar, bra och trevligt, men inget utöver det vanliga, men JAG hade kul. jag hade kul "i mej själv" -- om man nu kan förstå vad jag menar med det. jag kom på mej själv med att bara trivas så väldigt bra med min tillvaro. tillvaro låter vagt-- jag trivdes med MEJ. en eurofori blandat av glädje- välbefinnande...och förundran kanske.
jag log och log, kunde inte sluta.

märkbart är kanske att jag har väldigt svårt att förklara vad jag vill få förklarat, med tanke på hur flummigt (ett ord jag inte tycker om att använda, men hittade inget bättre) det här måste låta.

sammanfattning kanske kan bli ordet--LYCKA.

och är inte det trevligt att få använda det ordet nån gång ibland.


        


om jag får ångra något i kväll så är det väl att jag inte gav M beröm för hennes pass. det bidrog ju (hur mycket eller lite kvittar) till min kväll. och människor behöver få beröm. det är oftast så himla lätt att ge också.
MER BERÖM!

jobb-blogg

har fått gå på liten rast såhär mitt-i-dagen. välbehövliga 30 minuter.
nu väntar jag bara på att det ska komma nån trevlig människa och hålla mej sällskap, kanske är för mycket att hoppas på.

jahapp. vad ska jag hitta på nu då--
finns inte så mycket att pyssla med här i fikarummet.
jag får väl läsa windows mycket informativa planch om "installationsanvisning för skrivare".

eller så gör jag något annat.

(här skulle jag lagt in en bild på vad, enligt googles bildsök, hårt arbete är. bilden föreställde en man i blåställ som slipar/borrar i en dörr, exakt vad han höll på med kunde jag inte se, då bilden var så liten. varför inte bilden kom med beror på att jag inte är van vid denna typ av dator, och har inte så lång tid kvar att ta reda på hur den fungerar heller.)

see u later alligator!
(ett uttryck som enligt P3 ligger på top-5 listan över coola fraser att säga på sin dödsbädd.)

be the ball.

nähe. 
så blev det med det. skulle ha ett mindre mästerskap i bowling med K och F . men nej. av alla dagar på hela året väljer släkten X att ha sin släktträff i bowlinghallen JUST i kväll. jag har nog aldrig sett så många människor där förut, trodde inte folk bowlade nuförtiden. men tydligen gjorde dom det. så gick dom aftonplanerna i stöpet. 

så istället blev det pokerspel och wii.



                      istället för                      




så. det var den dagen. nu är det bara kvar att försöka varva ner.
ska fortsätta med nya boken jag börjat på. julie parson, för sina synders skull.  men jag gillar det inte riktigt. varför tar böcker slut? visst, när man läser kämpar man ju hela tiden för att komma till en upplösning, för att få se hur det går. men "jaha"-känslan infinner sej alltid när sista sidan är läst. när man så lagom kommit in i det, tar det slut. 
ett av livets alla faktum som jag måste acceptera. 






ljuvligt

      

satt ute i det här vädret och åt lunch. fick nog några nya fräknar till samlingen.
härnäst promenad.
men varför ska det vara så svårt att ta sej i kragen och verkligen ge sej ut på den där vandringen?
väl ute, med toner insprutande i öronen, solen strålande, och smältvattnet rinnande är det ju så skönt.
jag måste lära mej se framåt, på det bra som ligger i "framåt".
det ska jag jobba på

om man tänker på det så handlade detta inte bara om promenaden, utan livet i sin storhet.
liten reflektion.


beaktning

hur ska man som 20 (väldigt snart 21) -årig tjej(/kvinna?) veta vad man vill.
för vissa står det skrivet i pannan redan vid födseln, de människorna vet vad dom vill, och så är det bara att försöka komma dit. avundsjuka beskriver vad jag känner för det.

fast....

visst är det jävligt spännande att inte riktigt veta. ja. 
jag har ju inga vägar eller uppsatta mål som bara så totalt kan skita sej. allt som händer från och med idag är ju lixom bara en bonus för mej.
visst har jag ett litet hum om vad jag vill, några bestämda planer om den närmaste framtiden. men efter det --- 

så jag låter väl fantasin flöda.

image2

thereselang.nybörjare.se

jag har mycket saker att skriva om. viktiga som oviktiga.
oväsentliga kommentarer att kommentera.
många bra diskussionsämnen att diskutera och analysera.

så här sitter jag nu, men världens chans att få ur mej det. 

och så kommer jag inte på ett skit.




RSS 2.0