om någon man följt länge abrupt slutar---så blir det sådan begravningsstämning.

en duktig bloggare som slutade skriva, och sedan läste sina egna kommentarer, sa att det kändes som " att gå på sin egen begravning" när han läste allas farväl till honom. varför är det så? man finns ju fortfarande, mystiskt.

idag är det ytterligare kalas inskrivet på schemat. nu är det kusin R som fyller 20 stolta år. men vad ger man till en kille, 20 år, som gillar musik----varsågod, här är en gitarr? eller- varsågod, jag har fixat en egen buss till ditt band, nu kan ni turnera? eller, varsågod här har du lite pengar- köp nått kul? ja, den blir det.

först hem till J för lite umgänge med henne o M. ska försöka övertala dom till att spela sällskapspel. aldrig någon som vill spela med mej. bara ungarna på dagis, och dom kör ALDRIG enligt reglerna, kommer alltid på alternativa sätt att vinna på, och går ALLTID i mitten av spelet, pga att ngt viktigare dyker upp. jag vill spela ett spel ENLIGT regelboken, vill slutföra spelet på rätt sätt, och jag vill VINNA!

spel och umgängeshelg i Hammersmith, London, förra året.