jag älskar att fota, tar nästan alltid med mej kamera vart jag än går. endel blir lite irriterade när jag kör upp en kamera i fejset, men det är ju bara för jag letar efter DEN bilden....och på vägen dit blir det endel guldkorn. hur som haver..idag tog jag med mej kameran på promenaden. det blev en liten bildserie jag väljer att kalla "promenad i solnedgång", en liten serie på ca 60 kort. mamma kallar mej galen, jag kallar mej....skapande...

iallafall så gick jag där med kameran i min hand, halva rundan avklarad och en massa kort klickade. då kom jag helt plötsligt att tänka på om jag skulle bli bortrövad/kidnappad/mördad av någon mystisk person/personer i en svart/rostgul-bil. isåfall skulle det ju vara jättebra att jag hade tagit en massa kort på min färd, visat vart jag stannat, suttit ner, hukat mej- för att ta en bild, troligtvis lite klockslag också med tanken på hur högt solen stod. men då kom jag på att- herregud! tänk om jag får med mej kameran i bilen. därför hakade jag av säkerhetsbandet från armen och bar kameran väldigt löst i handen- så att om (gud förbjude) jag blev tagen så skulle kameran glida lätt ur min hand.

exakt vad FBI/CIA/KGB(?)/scotland yard/polisen skulle gjort med informationen dom fick från min kamera vet jag inte, då min familj ju visste att jag var ute o gick, så det skulle ju inte vara big news precis.

men men.. dessa tankebanor stördes av att jag hittade en påkörd groda på marken- dess innandöme hade åkt ut genom dess mun, och då tänkte jag- hann han känna att hans inälvor åkte genom munnen innan han dog, eller kom döden samtidigt som bildäcket?

när jag sen närmade mej hemma så såg jag en avlång stor barkbit ligga mitt på vägen, mitt hjärta stannade, jag började svettas och jag flämtade till, allt detta på 0.6 sec- jag tyckte det var en liten krokodil. jag vet inte vad som var värst, att jag trodde en minikrokodil satt på grusvägen hos mej i perstorp-sverige, eller att jag efter att ha upptäckt att det var just en barkbit- och inte en krokodil som låg där- gick och pratade högt för mej själv och förklarade för mej att- "vad fa*n trodde du? att det finns krokodiler i sverige? det gör det inte!"

man kan undra vad min hjärna gjort idag, det kan fasen mej inte vara mycket, eftersom att den valde att lägga all sin energi och vara så överproduktiv under dom 50 min det tog att gå.