hur kan det finnas nått som är bättre än det? hur kan livet vara mer komplett än om man har människor man älskar- och som älskar en tillbaka? några relationer har varit tuffa, endel runnit ut i sanden, några har varit krävande. men just nu- just nu har jag hamnat precis där jag vill vara. där allt är precis så bra som det kan vara. jag ska inte säga att inget går att göra bättre- för den dagen man slutar sträva efter "bättre" har man gett upp och kommer nog sjunka in i ett träsk av vardag och likgiltighet, därifrån kan det bara gå åt ett håll- utför. kanske inte direkt- och inte så att det märks, men dit kommer man- tillslut. fast ikväll- när det känns såhär bra- så ska jag nog unna mej att tycka att det jag - vi- har är perfekt och vara förbannat nöjd med det. för det är jag.