en låda märkt: therese låda- mina barbies, stod där uppe på vinden. nu har jag varit där många gånger, men bara gått förbi den. men idag öppnade jag den, för gamla minnens skull. tänk vad mycket tankar och känslor som kommer tillbaka bara för att man återigen står och håller i en gammal klänning, storlek- pytteliten.

jag minns exakt hur det kändes att leka med dom- mina fina, hur glad jag blev när jag fick en ny, med nya kläder. det jag dock inte hade nått minne av var dom fina små kläderna jag fått av min mormor- handsydda. dom uppskattade jag desto mer nu. jag blev helt varm i hjärtat av att se hur mycket jobb hon lagt ner på dom där små detaljerna- bara för min skull. jag ska ta med dom till henne någon dag och visa dom.

det är nog detta som kallas att bli vuxen, tror jag.