om ingenting

var som alla andra torsdagar på träningshuset, pass step/styrka.  och jag vet inte vad det var. men det var så...bra. 
kanske inte stämningen, umgänget eller musiken. detta var väl som det brukar, bra och trevligt, men inget utöver det vanliga, men JAG hade kul. jag hade kul "i mej själv" -- om man nu kan förstå vad jag menar med det. jag kom på mej själv med att bara trivas så väldigt bra med min tillvaro. tillvaro låter vagt-- jag trivdes med MEJ. en eurofori blandat av glädje- välbefinnande...och förundran kanske.
jag log och log, kunde inte sluta.

märkbart är kanske att jag har väldigt svårt att förklara vad jag vill få förklarat, med tanke på hur flummigt (ett ord jag inte tycker om att använda, men hittade inget bättre) det här måste låta.

sammanfattning kanske kan bli ordet--LYCKA.

och är inte det trevligt att få använda det ordet nån gång ibland.


        


om jag får ångra något i kväll så är det väl att jag inte gav M beröm för hennes pass. det bidrog ju (hur mycket eller lite kvittar) till min kväll. och människor behöver få beröm. det är oftast så himla lätt att ge också.
MER BERÖM!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0