satt ute i det här vädret och åt lunch. fick nog några nya fräknar till samlingen.

härnäst promenad.

men varför ska det vara så svårt att ta sej i kragen och verkligen ge sej ut på den där vandringen?

väl ute, med toner insprutande i öronen, solen strålande, och smältvattnet rinnande är det ju så skönt.

jag måste lära mej se framåt, på det bra som ligger i "framåt".

det ska jag jobba på

om man tänker på det så handlade detta inte bara om promenaden, utan livet i sin storhet.

liten reflektion.