det är svårt att förklara, för det fanns lixom inget som jag kunde lägga skulden på. inget specifikt som bidrog till att jag kände som jag gjorde. inte så att jag grävde ner mej o tyckte allt var piss, bara lite smådeppigt. det var helt enkelt bara en dal i glädjekurvan.

men jag tror den är borta nu.

jag insåg det för några dagar sedan- då jag bara förstod att "bad moment- gone!"

det var det där lite irriterande gråa som alltid legat i ögonvrån o skavt som var borta. puts väck!

bidragande orsak till detta kan nog vara att livet är sådär lätt just nu. det bara blir bra. allt jag tar i blir bra. hoppas jag inte jinxar mej själv nu.

vardagen är rolig. jag gör en massa saker,,,träffar en hel hoper människor,,,underhåller och blir underhållen, har inte en ledig stund- och njuter av det!

jupps. just nu är det bra...