för tillfället: för jäkla bra faktiskt. sanning. inte så många mörka moln på min himmel. tackar o bockar för det.

vad har jag gjort då?

en massa. vecka 33 visade sej vara en bra vecka- inte för jag trott nått annat. varför skulle just denna vecka innehålla något dåligt. nej- bara bra.

jag har tex stått i ÖS-regn under ett gigantiskt paraplui, med tygskor (hey- snyggt- men oh! så opraktiskt ibland) och sett på när L körde cross. varför, VARFÖR anmälde inte någon mej till knattelaget när jag var ett glin? då hade jag kunnat vara en sån som har sådär kul. men nej. bara sånadär tjejiga saker för min del. hästar och dans. (som jag ju älskar, inget fel med det...) men varför inte lite av varje?

fast med tanke på min karriär innehållande motorfordon- och dom biljoner(!) man måste punga ut med i denna sport så kanske det inte passar mej så bra som jag vill att det ska.  

annars har jag visst börjat umgås med människor som har hus och är nygifta. när flyttade jag över till vuxenlivet? var det samma sekund som jag såg ett äldre par lägga ner en påse marianne i korgen med ett nickande sammförstånd, medans jag småleende åt deras uppenbara "ålderdoms-godis-val" köpte mej en påse wherters orginal? kommer det ena med det andra? läskigt isåfall. detta skedde iof när jag var hemma hos P i kisa, och i kisa kan ju vad som hända.

sen blev det fredag. och fest. och jag somnade, hemma hos mummelmannen. jag som hade kompisdate att gå på. apa

imorgon ska jag gå till jobbet den sista måndagen någonsin. oj, det lät läskigt- inte sista någonsin...vi kan kalla det "den sista måndagen på ett tag", låter bättre. nu är inte tillfälle att bli sentimental. det är bar att saker tar slut. så man får uppleva nått nytt. jag har ju valt detta själv---men det kan oxå vara svårt. för om det blir fel så är det MITT fel. JAG har valt. fast- skiter det sej då är det väl bara att börja där jag sluta. det här kommer ju finnas kvar. alltid min backup.

fruktsallad kallar.